I Måndags så tog jag tåget till Stockholm, för att hälsa på min bästa vän Mickan, vi käkade på Vapiano och hade det allmänt mysigt. Sen på Tisdagen så följde jag med till hennes skola, hon pluggar ju som sagt till Hudvårds terapeft. Så jag vart deras kund, jag bland 9 andra personer. Så dom första 4 timmarna så låg jag och bara njöt av att det var så sjukt skönt, hon höll på med mitt ansikte hela tiden och gjorde mig fin. Sen fick vi lunch 1 timme och sen började skräcken. Det var allt från, vikt, stötar, massage och vaxning. Jag har aldrig vaxat mig och jag kan säga att det var första och sista gången jag vaxa mig. Iaf på ett tag, både benen och under armarna, fyfan va ont det gjorde, så dom sista 5 timmarna var alltså pain in the ass. Sammanlagt så gjorde dom 8 olika benhandlingar och det var helt otroligt. Förstå att jag fick allt det gratis, bästa var nog att dom färga mina ögon bryn och ögonfransarna. Tack gumman att du valde mig, så otroligt tacksam! 

Hej alla söta människor, jag har bestämt mig för att fortsätta blogga. Har velat mycket om det, kände att jag vile starta en ny blogg och bara börja om f4rån början, men sen kändes det som att varför i hela världen ska jag få börja om från 0 igen när jag har en sån fantastisk blogg och sånna underbara läsare. 

Kan ni inte acceptera mig som jag är, eller stör er på att jag kanske stavar fel, ja men dra då. Jag får skriva precis vad jag vill i min blogg utan att få skit för det eller få ett mejl om att jag bryter på nå regler. Jag ska fixa reklam och hela köret bara för att IM BACK, and i CAN! 

Nu har jag packat väskan och sitter på bussen på väg till Gävle, så ska jag ta tåget till Stockholm! Så spontant och så jävla kul att få träffa Mickan, min egna lilla Mickan! :D

Nu fram över tänker jag vara ärlig i min blogg, tänker inte gömma något eller ta något som jag inte ska behöva ta. Jag har velat mycket om jag ska skriva detta inlägg eller inte. Men efter en lång promenad och en kaffe stund med Sandra så känns det som att jag får skriva precis vad jag vill i min blogg och ingen ska få anklaga mig för något. 

Jag fick ett samtal av Annonsbladets "chef" idag, och det var inte det roligaste. Helt ärligt så vill jag inte ha rent ut sagt ett skit med dom att göra. Det är inte jag som gjort fel med det hela, det är dom. Jag orkar inte höra på massa bortförklaringar om dittan och dattan hela tiden. Jag har mina problem och jag orkar inte höra på nå bortförklaringar hela tiden. Att få det där samtalet fick mig att börja skaka av alla ilska som byggdes upp i min kropp, att få höra all den där skiten och all lögn. Jag orkar inte höra något mer, jag skiter fullskändigt i deras åsikter och om ni tycker att jag gör fel med att skriva det där inlägget som jag skrev i Torsdags. 

Du säger att folk har ringt in och klagat på min text i bloggen att jag stavar fel, helt ärligt så tror jag inte att folk är så petiga och att dom inte har något liv så dom ringer in till en gratis tidning och klagar på en stackars modeblogg som stavar fel. Att jag inte sagt något om min läs och skirvsvårig hets grej är bara bullshit är ju också helt fel. Jag orkar inte med alla lögner och skit nå mer, jag tänker inte dra ner mig i erat misslyckande. 

Du säger att du fått ett samtal om att jag har smutskastat er i lögner på min blogg, min frågsa var då. "har du ens läst inlägget? och berätta till mig vad det är för något som jag har ljugit om och vad det är för något som jag skrivit som inte är sant?" Hon hade inte ens läst inlägget utan hon ringer mig och tar upp det en då utan ha något fakta. Att jag får ett mejl av dom att jag inte får ha något sammarbete med dom längre, fick det i en "brådska för att du skulle på begravning". Men jag är så less på att komma sist i alla lägen hela tiden, ta dig tid och ta det med mig öga mot öga istället, va vuxen istället för att jag ska behöva vara det som är 20 år! 

Nu har jag sagt mitt, jag bryr mig inte ett skit om andras åsikter om det är negativt, kritiken kan ni hålla för er själv. För jag har inget med ditt liv att göra om du väljer att skylla ifrån dig att du gjort köttbullar till din man eller blivit av med telefon i Spanien eller nu vad det var, att du är sjuk har jag inte heller något med att göra. Det är ingen bortförklaring för att sköta sitt jobb. Jag har mitt och ni har erat, jag har hållt bloggen uppe fast jag fått mitt absolut jobbigaste period i hela mitt liv, att ha Anorexi och Bulimi är inte det lättaste, det är rätt ut sagt ett helvete. Jag får skriva mat schema på vad jag äter varje dag, jag får skrrva tider, åsikter och allting bara för att jag sabbat mitt liv. Jag får åka in till Gävle 3 gånger i veckan, prata med en psykolog två gånger i veckan, 1 timme vaje gång om allting som händer i mitt liv, + att jag får gå och äta med ett gäng tjejer som har samma problem som mig, man känner sig som en liten snor unge som inte kan käka, jag är redan i en jobbig sits så jag orkar inte höra nå skit längre. Jag har fått nog med skit, jag tänker inte dras ner i botten bara för att andra väljer att må dåligt. Hädan efter tänker jag inte tro eller göra något för någon!

Jag vill tacka för alla fina och underbara kommentarer jag har fått här på bloggen, fått samtal, meddelanden och kommentarer på facebook. Så otroligt tacksam att ni förstår mig och att ni fick mig att känna att jag gjorde verkligen rätt i att dela med mig om det här. Att det är tillåtet att få berätta om det som jag går igenom, alla era fina ord har gjort mig stark. Jag har sovit dåligt i natt, vaknade med världens huvudvärk men när jag gick in på både facebook och bloggen och läste igenom precis alla kommentarer igen, som jag gjort säkert 100 gånger om, så kände jag verkligen att jag har inget att skämas för.  

Alla mina läsare vet att jag Mode bloggar för en tidning som heter Annonsbladet.se, det är en gratis tidning som delas ut i Gävleborg. Det hela började för 1 år sedan, jag blev veckans blogg, sen tog dom kontakt med mig och ville ha ett möte. Dom ville ha mig som mode bloggare för deras tidning. Tyckte det lät sjukt kul och gick med på det direkt, Chefen var sjukt trevlig och verkligen omtänksam. Jag skulle få lön och allting. Super nöjd var jag, jag fick en egen bild på deras hemsida, alltså på Annonsbladet.se. Min ikon blev Alexia - Mode bloggare för Annonsbladet. Men efter ett tag så började man märka hur dom börja slarva med allt, vi skulle ha möte och prata igenom precis allt, fixa lön och allting. Jag var super taggad men jag fick bara bortförklaringar precis hela tiden. Det var jag som fick höra av mig till dom, det var jag som fick fixa precis allting. När dom väl svarade så fick jag alltid ett bra svar om att vi ska ha ett möte, hon har ringt och frågat efter mitt konto nummer så jag kan få min lön. Men lönen kom aldrig, jag har fått 2 löner av dom på 1 helt år. Jag har slitiv med min blogg för att göra det bästa, för att dom ska bli nöjda och för att dom ska få besökarna dom ville ha. Jag har upp till 1000 läsare varje dag, ibland går det upp och ner beroende på vad det är för dag och hur mycket man själv bloggar. Allting hänger ju på mig, och det var det som jag tyckte va så sjukt kul och intressant att verkligen få jobba med något som man älskar. 

Jag kontaktade dom ofta men fick aldrig något svar, fick alltid bortförklaringar och tillslut gav jag upp. Jag kör på som vanligt då tänkte jag, jag vill verklige det här. Men man börjar ju att lessna när man bara får skit och kritik hela tiden. Var det inte ena så var det de andra. Under hela denna resa så fick jag svar om att jag har Anorexi och bullimi, det är inget som jag har skrivit något om i min blogg och det är inte så många som vet om det. Bara dom som är mina nära, jag berättade det här för dom på Annonsbladet för jag vill inte visa mig som en dålig förebild. Jag har haft en jobbig resa den senaste tiden och det är långt kvar, jag får hjälp med det och har en familj, vänner och en underbar pojkvän som stöttar mig till 1000 varje dag. Jag får hälp på länsätenheten i Gävle och där är dom helt underbara! Jag har börjat acceptera det mer och förstå att jag leker med döden. Så bloggen blev bara jobbigare att ha att göra med när det blir som jobbigast, men jag gjorde det jag höll den uppe iallafall, jag är så sjukt stolt över mig. Fast jag har fått stått ut med lögner och en evig väntan att få svar. 

Det jag vill få fram med detta inlägg är att jag är så sjukt stolt över mig, att jag klarar det här fast jag har fått det jag har. Jag är just nu sjukskriven och har vart det i några månader, men har kännt så skönt att jag har haft bloggen som mitt jobb så det inte har riktigt känts som att jag är sjukskriven. Men så idag nu när jag kollade min mejl så skrev chefen från Annonsbladet att dom har valt att ta bort min blogg från deras sida, att vårat sammarbete är slut och dom önska mig lycka till i framtiden. Deras beslut var att ta bort mig för att jag hanterar det Svenska sproket fel, alltså jag stavar inte helt rätt varje gång. Jag har berättat för henne enda sen vårat första möte att jag är Läs och skriv svårigheter, vilket jag har fått kämpat med sen jag gick i årskurs 6. Det har blivit bättre genom åren och jag stör mig inte så mycket på det längre, men när man blir påpekad och märker det själv så kan det bli jobbigt fast jag verkligen försöker. Det jobbigaste med det hela är att dom vill inte ha mig som modebloggare bara för att jag stavar fel när jag skriver, att min läs och skriv svårig het skulle förstöra för min stora dröm. Och det som gjorde mest ont var nog att hon skrev det på mejl och inte ens kunde stå på sig och säga det till mig öga mot öga.

Det har blivit många känslor och funderingar undertiden jag skrivit detta inlägg, men det känns som att det är på tiden. Jag orkar inte hålla det hemligt längre om min Anorexi, bullimi och läs och svårighets grej. Jag känner mig bara mer stark, fast det gör ont i hela mitt hjärta och jag är sjukt besviken på mig själv. Men jag ska vara stolt nu, att jag inte behöver dom, en vacker dag kommer jag att bli så mycket större och bättre än en gratis tidning!

Sitter och äter frukost, ny duschad och ny sminkad. Håret är helt sy blött och rinner på ryggen, men just nu bryr jag mig inte för jag orkar inte :b hihi dricker i min god morgon Alexia kopp :)

Idag fyller älskade Alexandra Kissie Nilsson är, 21 år precis som jag flyller snart. Hon är både hatad och älskad, jag bara älskar henne. Älskar hennes sätt att vara, hon har blivit mycket bättre, tycker inte om när folk proviserar men hon har lagt av med det mesta och jag gillar henne mer och mer för varje dag. Ibland kan det vara tråkigt det hon skriver, men sen slutar det alltid med något bra. Hennes blogg är den enda bloggen som jag LÄSER, annars så kollar jag bara på bilderna när jag läser/kollar igenom alla bloggar som jag läser! 

Har vart ute på en lång och skön promenad med min lilla kille och musik i öronen. Gick 09:30 i morse och lämnade mat till Stoffe på jobbet och sen gick jag till cecilia för att mys prata lite ute i solen, det var så länge sen. Och sen gick jag och lillen hem igen och kom hem 12:00. Så nu är man både slut och nöjd i kroppen, Chico är trött och hela dagen är kvar. Så skönt att det börjar bli lite finare väder nu :)